Jag är en kvinna på 50 år, och normalt arbetar jag som sjuksköterska på en medicinavdelning på ett mindre lasarett i mellan Sverige. Har arbetat inom vården de senaste 8 åren, lite svårt att bestämma mig för vad jag skulle bli när jag blir stor. Så efter gymnasiet har jag nästan bara studerat, så förutom att bli sjuksköterska gjorde jag ytterligare två utbildningar på högskolan ekonom och fotograf/redigerare. Mina intressen här i livet är katter, loppis, second/hand och olika hantverks projekt. Min dotter, har lite svårt att förstå varför jag alltid måste arbeta med någonting. Men det är det som får mitt liv att fyllas med glädje och innehåll. Vilket projekt det än gäller, så går jag in 100%.
Har även skapat ett nytt mål, för framtiden. Mitt mål är att kunna anordna träffar för dem som har eller har haft cancer eller anhöriga. Oftast fungerar den medicinska biten mycket bra, vilket vi är duktiga på här i Sverige. Det som kan saknas är återhämtning och rehabilitering av mentala biten. För känslorna och oron för sjukdomen kvarstår lång tid efteråt. Jag har därför satt upp en insamlingssida, där man kan donera, om man vill hjälpa till att göra detta möjligt.
Trots att de stora behandlingarna är över som cytostatika, operation och strålning, återstår en lång resa. Ofta fortsätter läkemedelsbehandling med biverkningar eller biverkningar från de tidigare behandlingarna. Dessa biverkningar kan vara svåra att hantera och det kan saknas stöd för att hantera dessa. Många cancerpatienter känner sig övergivna och ensamma. Mitt mål är att kunna starta igång träffpunkter och möjlighet till stöd både mentalt och ekonomiskt. Under mitt liv har jag sett mycket ensamhet och orättvisor, så om jag har möjlighet att hjälpa andra vill jag göra detta. Det kan ibland vara livsavgörande för andra människor.
Länk till sidan för donationer, om man vill vara delaktig till att göra livet bättre för andra.
Har även skrivit en bok om Gabriella, som bygger på en verklig händelse om våld i nära relationer. Boken finns i digital form och kan köpas genom presentdalarna. Hälften av överskottet går till utvecklandet av lokala träffpunkter.
”Gabriella vaknade med blodsmak i munnen och isande rädsla i bröstet. ”Älskling, förlåt mig,” viskade Johan, hans röst lika mild som handen som nyss hade krossat hennes läpp. Hon visste att detta var lugnet före stormen – en storm som skulle återkomma, värre än förra gången. När hennes mamma frågade om Gabriella hade ramlat igen, kände hon hur fällan slöt sig allt tätare omkring dem. Gabriella hade en gång trott att hon hittat kärleken, men nu var hon fångad i ett skräckkabinett där väggarna krympte för varje dag. I nattens mörker formulerade hon en plan. Skulle hon våga? Priset för misslyckande skulle vara högre än hon kunde föreställa sig. Men vilket pris betalade hon redan nu, sekund för sekund, med sitt eget blod?”
Jag, efter påbörjad cytostatikbehandling
Bröstcancer min resa 